Hål i väggen

När jag var liten fanns ett litet hål i väggen i vårt kök och där bodde min kompis Licken. Som jag minns det var Licken min beskyddare. En vän som verkligen förstod och räddade mig i alla lägen. Som barn hade jag långa perioder av inget att göra och det fanns gott om utrymme att hitta på själv.
Jag skapade egna lekar och spelade teater för alla barn i området. När det gäller mig är kreativiteten både ett skydd och ett försvar mot mallar, rutiner och det fyrkantiga. Ett starkt läsminne från barndomen är berättelsen  “När Pippi letar Spunk”. Jag älskade att hon hittade på sitt egna ord och gick ut och prövade var det hörde hemma någonstans, i godisaffären, i järnaffären eller hos doktorn. Hon möter vuxna som inte vågar erkänna att de inte vet vad Spunk betyder.Vuxenvärlden signalerar att språk är något som är skämmigt att inte kunna. Just här förskjuts makten från de vuxna till barnen. Det är inte alltid som vuxna vet bäst.

Jag tror att just spunkavsnittet tilltalar mig extra mycket för att jag minns hur jag skämdes när jag inte hittade orden och var sen med att kläcka skolkoden. Jag kommer fortfarande ihåg när jag sa jadro istället för radio till mina lågstadiekompisars förtjusning.

I skolan prövar man sitt språk och blir “tillrättavisad” på olika sätt. Det är bra att lära sig och bli trygg i sitt språk. Som jag ser det är det viktigare att våga kommunicera än att alla skiljetecken sitter på rätt plats. Jag minns fortfarande min besvikelse i högstadiet när jag fick tillbaka en uppsats full av rödpenna. Min text var rörig och jag hade skrivit som jag pratade och det var inte korrekt. Jag arbetar inte med rödpenna när jag rättar utan helst med blyerts så jag kan sudda om jag uttrycker mig otydligt eller slarvigt.

Det var först på en universitetetskurs i filmvetenskap som jag fick min revansch. Min analys av Margerite Duras film “Älskaren” fick högsta betyg. Jag kanske kunde ändå. Det fanns hopp. I skolan trodde jag att man skulle ha talang för att skriva. Föga visste jag att språket var någonting man kunde erövra. I minnet av mina tidiga ärr har jag mitt driv som lärare.
Vill vara mina elevers Licken, för ingen ska känna att de inte duger.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *